Röster från Vindeln

De osynliggjorda kvinnorna

Att vara men inte nämnas, att alltid finnas utanför, aldrig omtalas med namn, ständigt leva i skuggan av mannen. Sådan har kvinnans lott varit mycket länge i historisk tid. Bibeln nämner kvinnorna vid namn och deras funktioner och uppdrag skildras. Men sedan sjunker kvinnorna, med undantag för de som levde i furstarnas värld, tillbaka till en bakgrundsroll medan deras män inte bara omnämns utan också får titlar framför sina namn, även då titlarna saknar betydelse för berättelsen.

För nära 200 år sedan, då bönderna i Degerfors by ägde markerna gemensamt, sälde de en hemmanslott till prosten Saedenius som Carl Gustaf. I protokollet, som domaren skrev då ärendet föredrogs vid häradstinget den 11 januari 1819, excellerar denne i titlar p åde berärda, inte minst för sin egen del. Säljarna ar alla män - nitton stycken - också dessa rangordnas efter en inbillad betydenhet. Domaren presenterar sig själv så här:

Kongl. Majts till Sverige och Norrige etc. etc. Min allernådigste Konungs och Herres Trotjenare Borgmästare Och Häradshöfding samt tillförordnad Domhafvande uti Westerbottens domsagas södra Del med derunder lydande Umeå och Piteå Lappmarker, Jag Johan Sundelin, Gör veterligt: att....

Köparen uppges vara Herr vice Pastorn Wälärevördige och Höglärde Magister Carl Gustaf Saedén. Därefter är det plats för säljarnas namn och då kan vi observera hur domaren börjar längst upp i hierarkin och avslutar med de som "bara" var bönder. Om det i ägarkrestsen funnits en kvinna, exemplevis en vars man hade avlidit, så hade denna kvinna placerats sist och inte titulerats bonde utan kallats Enka. Så här redovisas säljarna:

Saedéns Herr Fader Prosten och Kyrkoherden i denna församling Högärewärdige och Höglärde Magister Carl Saedenius, Häradsdomare Eric Olofsson, Böderne Petter Rehn, Hans Andersson, Johan Persson, Johan Ersson, Johan Jacobsson, Jacob Johansson, Tomas Persson, Olof Hansson, Göran Hansson, Olof Burström, Johan Johansson, Eric Ericsson, Per Ericsson och Anders Hansson.

Vi ser att såväl prosten som hans son är Höglärde ch det är väl sant jämfört med bönderna som många inte var skrivkunniga. Men var därför prosten och hans son så självklart ärevördiga (vördnadsvärda)? Vad visste domaren om det? Bland de andra, de som getts den enklare titeln bönder, fanns det säkert personer som mycket väl var vörnadsvärda, för sitt handlande, för sin hederlighet, för sitt sätt att fungera i bygemenskapen, för rollen som äkta make eller far eller för sin arbetsförmåga.

Man bör dock inte klandra domaren Johan Sundelin för hans formuleringar. Även han var höglärd, utbildad, och i den skolning han fått ingick att fjäska uppåt och nonchalera nedåt. Tyvärr finns ännu i vår tid rester av detta synsätt kvar.

Några decennier senare, den 4 december 1852, uppsöker Elias Eliasson i Degerfors kronolänsman C.O.Saedén (ej att förväxla med vice pastorn). Länsman var magsinföreståndare, det vill säga han var ansvarig för sockenmagasinet i Degerfors. Magasinet innehöll ett lager av spannmål som reserv att tillgå under missväxtår då det blev brist på utsäde och befolkningen led nöd.

Elias Eliasson hade flyttat från Storsävarträsk och förvärvat ett hemman i Degerfors. Han var gift med Anna Catharina Fällman. Hennes tidigare man hade avlidit och deras familj hade under några svåra år fått sig tilldelat korn och råg från magasinets beredskapslager, dåtidens socialhjälp.Nu skulle återbetalning ske och det var Elias Eliassons ärende till länsman. Där finns vi att den kvinna som ärendet gällde aldrig nämns vid namn, däremot hennes avlidne make. Han lever på papperet fast han ligger i graven. Så här formulerar kronolänsman det kvitto han överlämnar till Eliasson:

Att Bonden Elias Eliasson i Degerfors denna dag betalt sin Hustrus Johan Jonssons i Storsävarträsks Enkas skuld likt Kongl. Majt lag af Kronan af Trettiofyra/34/ Rdr. Nio /*9/ Skillingar banco, för under missväxtåren 1833 och 1837, erhållna 28 Kpr. Råg och 2 tunnor 12 Kpr. Korn, jemlikt berörde års Rest Längder på obetalte undsättnings Skulder inom Degerfors Socken, betygar,

Degerfors den 4 December 1852

C.O. Sundelin

Anna Catharina Fällman borde han nämnts på kvittots andra rad. Det framgår klart att skulden är hennes för spannmålen som hon och förre maken Jiohan nödgats be om då de saknade mat på bordet. Det var ju hon som hade bakat rågbröden och kokat kornmjölsgröten av nådegåvorna. Han hade troligen också gått med utsädeskorgen då delar av de två tunnorna korn skulle strös ut i jorden för att förhoppningsvis ge en ny skörd. Kvinnorna var länge de som besådde tegen, det var en gammal sed som bygde på uppfattningen om kvinnan som symbol för fruktsamheten. Så visst borde länsman ha nämnt Anna Catharina vid namn. Men även kronolänsman var höglärd och fast i ett gammalt mönster, det att endast mannens namn var värt att fästas på papper, om det så bara var frågan om ett litet enkelt kvitto.

Röster i Vindeln nr 35