Röster från Vindeln

Tjugo år med "Röster från Vindeln"

Vindelns folkhögskola firade den 20 augusti 2005 sitt etthundraårs jubileum. Ett förträffligt evenemang, som fascinerade den stora skaran inbjudna och övriga besökare. Vi i redaktionen av "Röster från Vindeln" vill även vi manifestera, att vi för tjugonde året, utger den nu hos de flesta, välbekanta tidskriften. Det var under min anställningstid på folkhögskolan, som jag fick idén till att försöka åstadkomma ett berättande organ, som kunde ge läsarna såväl inspiration till att berätta om sina egna upplevelser, som att efterforska händelser från flydda tider. Eller helt enkelt bara ge uttryck för sina egna tankar i form av dikt eller prosa.

Steget från idé till förverkligande var dock långt större än jag kunnat drömma om. Helst då jag saknade någon i bekantskapskretsen, som kunde tänkas stödja min idé. Till vem skulle jag kunna tänkas vända mig för att få moraliskt stöd för mina tankegångar och som även ar  villig att delta med praktiska göromål? En dag, då jag befann mig i skolans bibliotek råkade skolans dåvarande rektor, Viking Winbäck, också befinna sig därinne. Nu såg jag en möjlighet att för honom yppa min idé om att få till stånd en tidskrift, liknande den en gång i tiden förekommande: "Degerfors förr och nu". Jag hade liksom på känn att det bland kommuninnevånarna, skulle finnas många som hade något att berätta, värt att bevara för eftervärlden, bara man lyckades övertala dem att sätta det på pränt. På min fråga om han kunde tänkas ställa upp som medarbetare för att förverkliga min plan. blev han lite eftertänksam. Visst lovade han att stödja förslaget och även bidra med någon berättelse, ifall nu tanken gick att realisera, åter på grund av sin redan betungande arbetssituation ville han inte lova att ingå i ett arbetsteam som skulle försöka arbeta fram, ett som han tyckte så pass vidlyftigt projekt.

Där grusades min första förhoppning. Skulle jag ändå måste ge upp tanken på förverkligandet av min plan? Nu började jag dra mig till minnes, att jag vid ett tillfälle hört en person från Vindeln som hette Sven-Erik Andersson, i lokalradion läsa en av sina egna noveller, och om en Martina Nilsson som bl.a. utgett en diktsamling, där såväl skolelever som mera etablerade diktare fått sina dikter publicerade. Sven-Erik som bodde i närheten av skolan fick jag snart tillfälle att träffa. Då jag lade fram förslaget för honom, fick ja inte bara ett positivt svar, jag såg också hans entusiasm.

Nästa drag var att kontakta Martina Nilsson. Även hon hördes välvilligt inställd till förslaget och lovade kontakta ännu ett par personer som hon trodde kunde vara intresserade. Nu var maskineriet igång. Efter någon vecka och en del konfereranden kom vi överens om en träff hemma hos Martina, som sedan skulle följas utav sammankomster en lång följd av år. Nu var vi sex entusiastiska personer, som var fast beslutna om att fullfölja projektet. Nu gällde det också att hitta personer som kunde bidra med texter så att vi kunde fylla första numret och få det tryckt. Lite trögt kanske det var i början, men så småningom inkom texter, och vi kunde överlåta åt tryckeriet på orten att göra ett så fint arbete som möjligt.

En tidskrift i vitt med titeln "Röster från Vindeln", lånat från Martinas diktsamling och med hennes hem i Kulbäclsliden på omslagssidan, tecknat av Lennart Windelius blev resultatet. Nu gällde det också att få en intresserad läsekrets, som i sin tur ställde upp med berättelser till ett ev. kommande nummer. Reultatet talar för sig själv. Tjugoåttonde numret på tjugo år, beroende på att vi de första sju åren hade ambitionen att utge två nummer per år, vilket skulle visa sig vara alltför svårt att genomföra. Vi beslöt därför att koncentrera oss på ett nummer per år med rikligare innehåll.

Inte mindre än 150 berättare, därav några som deltagit i flera av numren, plus skolklasser har deltagit med dikter under de tjugo år som tidskriften utgivits.

Ett annat värdefullt komplement är de teckningar och foton som många bidragit med och inte minst omslagsbilderna som flera av kommunens konstnärer förärat oss. Honoraret för införda bidrag i form av text eller bild, har varit ett gratis exemplar va tidskriften.

Ekonomiskt var det kärvt i början, men tack vare kulturnämndens välvilliga inställning med bidrag och generösa sponsorers tillskott och sist men inte minst allt ideellt arbete, har tidskriften kunnat utges varje år. Mykcet har dock förändrats under de tjugo åren. Av de sex gruppmedlemmarna som var med och grundade tidskriften och som också har utgjort redaktionen, har tyvärr sedan dess fyra gått ur tiden. Deras minne lever dock kvar i deras skrifter. Nya medlemmar har tillkommit i redaktionen under åren och fyllt ut de tomma platserna. Vi i redaktionen är måna om att bibringa er läsare med er egen inspuiration, fantasi och engagemang, för nuet och för framtiden, en värdefull, intressant och roande läsning.

Röster från Vindeln nr 28