Röster från Vindeln
Så kom tidskriften till
Vindelns skrivargrupp träffades första gången en vinterkväll hemma hos Martina Nilsson i Kulbäcksliden. Ett resultat av mötet blev tidskriften Röster från Vindeln, som lånade sitt namn från Martina Nilssons diktsamling. Redaktör blev Sven-Erik Andersson och han kom att vara ansvarig utgivare för de första 16 numren fram till 1996 då Bertil Öhman tog över som redaktör.
De första åren gavs två nummer om året ut men en begränsad ekonomi gjorde att redaktionsgruppen 1994 beslut att endast ge ut ett nummer per år.
Den första redaktionsgruppen bestod av en grupp kulturpersonligheter från Vindeln: Sven-Erika Andersson, Martina Nilsson, Magnus Erikslund, Bo Lindström och Sven Bernhard Persson. Tidskriftens innehåll var från början en blandning mellan litterärt och dukmentärt och den uppdelningen finns fortfarande, även om det blivit svårare och svårare att få in rent litterärt material. Skrivargruppen uplöstes med tiden .
Skrivarna kommer idag från hela Sverige men har delar ett gemensamt ursprung i Vindelns kommun. Kanske är du en som skriver? I så fall är dina texter välkomna till trycket.
Kanske skriver du poesi för byrålådan eller har en berättelse i huvudet som du inte tecknat ned? I Röster från Vindeln kanockså du få dina tankar tryckta. Sven B Persson skrev i nummer 16 som kom ut för 20 år sedan: "Det behöver inte vara historiskt märkvärdigt eller verbalt fulländat. Vi vill gärna ha bidrag som berör det liv vi lever, om framtiden och om vad som helst." Det stämmer fortfarande. Tveka inte att ta kontakt om du har en färdig text, en idé i huvudet eller ett tips om någon annan som skulle kunna vara en skrivare! Färdiga alster tas helst emot i digital form även om det är möjligt att digitalisera eller scanna annan text. Ideér och tips tar du bäst över telefon eller mejl.
Är du en skrivare?
Många männsikor skapar texter i olika sammanhang, men få tar steget att publicera dem. Att få sin roman eller sin diktsamling utgiven genom ett etablerat förlag är inte lätt. Många skriver också i den virtuella världen, i bloggar eller olika forum. Trots detta verkar inte bokstäver tryckta på ett papper ha spelat ut sin roll - vi läser fortfarande böcker och det byggs nya bibliotek.
Tänk efter: har du något att berätta från Vindeln? Eller har du anknytning till Vindeln men har något att berätta från ett annat sammanhang?
Martina Nilsson
var skrivargruppens verkliga nestor. Hon avled 1995 och i det årets utgivning tecknas hennes porträtt av vännen och författaren Sara Lidman.
"Det var på Hällnäs sanatorium i augusti 1938, på en sal för sju. Martina var sjutton år och jag fjorton och vi blev vänner från första stund" skriver Sara. "När vi sedan skrevs ut - med gasade lungor - fortsatte vi att redovisa våra upptäckter och vi sände våra alster till varandra i och för bedömning. Martina kom emellrtid inte att satsa helt på författarskap. Dels drabbades hon av långa nedbrytande sjukdomsperioder. Dels splittrades hon av så många talanger. Hon skrev poesi. Hon tecknade. Hon tonsatte egna och Helmer Grundströms dikter. Hon vävde och ritade kläder. Hon odlade och sydde och bakade. Denna frodighet - som var en sådan kontrast till hennes sprödhet."
Martina Nilsson tog initiativ till Norrländsk författarförening och till skrivarkurserna på Medlefors folkhögskola. 1974 gav hon ut diktantologin "Röster från Vindeln".
Hustrun satt
vid sin vävstol
hon vävde vadmalsgrått
Timmen var lång
och utan tröst
Hon vävde vadmalsgrått
till mannens vintervardag
Nog ville hon rosor
över slitet
Så gick hon till gläntan
där yxhugg hördes
Hon gick till sin man
med ömhet och omsorg
och läkte sin vånda
med hans glädje
Martina Nilsson